Antigua

Grönsaksmarknad i Chichicastenango

Mayaindianers begravningsplats

Förbereder cermoni

En av många kyrkor i Antigua

Rökpuff från vulkanen Fuego

Ballonger till gruppen

Gata i Antigua

Schweiziskt ur - siffran 4 med fyra streck

Väverska i sin butik

En böna bland bönor

Vänder på bönorna för bättre torkning

Kaffe i snygga förpackningar

Misha på vårt frukost ställe

Efter två härliga dagar i Panajachel är vi nu på väg till Antigua som är sista platsen på resa. På vägen hit stannade vi till i byn Chichicastenango eller Chichi som den oftast kallas. Byn ligger på drygt 2.000 möh och är en av de berömdaste marknaderna i Guatemala. Det är en fantastisk kommers och massor av folk. Alla turistresor åker hit så vi kände igen människor från tidigare platser vi besökt. Förutom den allmänna marknaden där man säljer tyger, souvenirer mm som intresserar oss mest, finns det en djurmarknad och en grönsaksmarknad. 

Vi besökte även maya-indianernas begravningsplats. Då vi var där såg vi hur två familjer förberedde cermonier. En cermoni kan göras för olika saker, begrava en död, viktig händelse såsom giftemål, utlandsresa mm. 

I Antigua stannar vi två dagar. Antigua är Guatemalas tidigare huvudstad och en av de äldsta städerna i Amerika. Den är omgiven av tre vulkaner: Agua (Vatten), Fuego (Eld) och Acatenango. Fuego är den vulkan som för ca en vecka sedan hade ett större utbrott och vars askmoln orsakade flera dagars flygstopp på Guatemalas flygplats. Vi kunde i dag se flera mindre rökpuffar från från vulkanen så den är fortfarande aktiv. Den skall regelbundet ha mindre utbrott. 

Standsvandringen gick till stadens olika kyrkor och byggnader. Antigua är en promenadvänlig stavas med kullerstensgator. De längsgående gatorna heter Avenia (avenue) och tvärgående Calle (street) och är numrerade. Påminner om New York. 

Dagen före S:t Vallentins Dag (Alla hjärtans Dag) är det många skolungdomar som går runt och delar ut ballonger och även vårt gäng fick ballonger. 

Vi besökte ett kaffemuseum och fick se hur hela processen går till från kaffe-frö till färdigt kaffe. Det finns två sorters kaffe Arabica och Rustica. Arabica ger det finaste kaffet men dyrare att framställa. Plantan kräver 40% sol och 60% skugga varför man också måste plantera skuggande träd (ex bananer) ger en skörd per år. Skördas i december. Rustica kan växa i sol och ger två skördar per år och billigare. Vi fick också veta att starkare rostat kaffe innehåller mindre koffein än svagare kaffe. Trodde själv att det var tvärtom. Kaloa görs utav skalen från kaffebönor. 

Man säger att kaffe skall vara: svart som natten, starkt som passionen, sött som kärleken och hett som helvetet. 

Nu är resan slut och imorgon flyger vi hem. Det har varit en fantastiskt trevlig resa med massor av upplevelser. Mycket bussresor och långa har det blivit men utan dem hade vi inte kunnat komma till alla de intressanta platserna. Det kommer att ta lång tid att smälta allt. 

Panajachel

"Chicken" buss

Ombordstigning

Marknaden i Solola

Vanlig syn

Toalett skylt

Färggranna målerier

Carlos visar klädedräkt

Spinner bomull

Guden "Maximón" i mitten

Bandet är 20 m långt

Färdig

Män i typiska långa shorts

Panajachel ligger vid sjön Atitlán omgiven av vulkaner. Vi hade en lång bussresa från Tikal, ca 70 mil så vi var ganska trötta då vi kom fram. 

Efter frukost åkte vi tillsammans i en lokalbuss till marknaden i närbelägna byn Solola. Lokalbussen var en s.k. "Chicken-buss". De heter så för att mayaindianerna åkte med sina höns och grönsaker i dem till marknaden. Bussarna har olika färger för att de som inte kan läsa ska veta mellan vilka orter de går. Bussarna var fulla med människor och vi kom dem verkligen nära. Att nere från sjön där vi bor åka uppför de branta serpentinvägarna i snabb fart kändes som en tur på Liseberg. 

Alla bussar är privatägda och konkurrerar med varandra om passagerarna. Chauffören lämnar en viss fast summa till ägaren och behåller resten som lön. Ju fler passagerare ju högre lön. Chaufförerna kör som "galningar" för att hinna med så mycket som möjligt. En chicken-buss tränger sig alltid förbi och kör om även om man tycker det inte borde gå. 

Marknaden var full av människor, de flesta mayaindianer klädda i färggranna kläder. Detta var ingen turistmarknad utan här köpte och sålde man sina jordbruksprodukter och egengjorda tyger. Indianerna är småväxta och ibland räckte de mig bara till strax över midjan. Varje by har sin speciella färgsättning av kvinnornas kjol och blus. De är inte så förtjusta i att bli fotograferade så vi måste utnyttja zoomen i kameran för att ta bilder. Tror att fotot tar själen ifrån dem. 

På en restaurang där vi åt lunch fanns en kul skylt som visade till dam- och herrtoaletten. Där stod det "men to the left because women are always right". 

Vi stannar tre nätter i Panajachel och en av dagarna åker vi till två Maya-byar på andra sidan sjön. Det går snabbare att åka båt än buss. Sjön ligger på 1.600 möh och har inget naturligt avlopp utan man leder bort vattnet i tunnlar för att kunna reglera vattennivån. Trots det stiger vattnet varje år så fler och fler hus står under vatten. Vattnet är starkt förorenat och så ingen badning och fisken, om det finns någon, går ej att äta. 

I byarna besökte vi bl.a. ett kvinnokollektiv som tillverkade tyger av bomull. Vi såg hur man spann och färgade garnet. Fantastiskt vackra färger och mönster. 

Flera konstnärer ställer ut sina tavlor med typiska motiv med starka och annorlunda färger. Här se de häftiga ut men kanske lite svåra att placera då man kommer hem. 

I byn San Juan besökte vi huset där Maya-guden "Maximón" f.n. var placerad. Alla betalar inträde och det kostar motsvarande 10kr att ta fyra foton. På var sin sida om guden sitter två män och tar betalt. I en kista strax intill ligger Jesus i en kista med blå blinkande lampor. Alla inkomster tillfaller familjen där guden är placerad. Efter ett år flyttas guden till ett annat hus och efter ytterliga ett år till nästa hus osv. Guden cirkulerar mellan sektens medlemmar. Allt rör sig om pengar. En bjärt konstrast till den katolska kyrkan som låg strax intill. 

En gammal maya indiankvinna med en annorlunda hatt, ett 20 meter långt rött band upprullat till en hatt, visade hur det gick till att få den på plats. Imponerande!!

Flores - Tikal

Portal till Flores

Tempel i Tikal

Det mest avbildade templet

Från toppen på ett tempel ser man andra

Termitbo

Så här åker många

Solnedgång i Flores

Vi åkte klockan 0500 med "kyrkbussen" från vår by för att ta en express buss för vidare transport till Belmopan (huvudstad i Belize) Därifrån åkte vi hyrd buss till gränsen mot Guatemala och bytte där till ny buss för transport till Flores där vi bor nu. Flores är en mindre stad som ligger på en ö med broförbindelse. 

Intill Flores ligger Tikal, mayakulturens majestätiska stad med pyramidliknande tempel mitt ute i regnskogen. Tikal beräknas att under sin storhetstid ha haft 100.000 invånare. Fantastiskt att gå runt här mitt inne i djungeln. Byggnaderna dateras till 600 fk. Hela området är på mer än 11 km2. Det finns fem stora tempel som reser sig mer än 60 m över marken. Tikal är på UNESCOs världsarvslista. 

Tikal omges av nationalparken "The Parque Nacional Tikal" ett skyddat område på 576 km2. 

Några korta fakta om Guatemala: Invånare 15,1 milj Yta: ca 109.000 km2, Valuta: quetzal. Guatemala betyder trädens land. 

60% av befolkningen eller 9 miljoner är Maya-indianer som talar 23 olika språk, och många förstår inte varandra.

Den våldskultur som växte fram under inbördeskriget 1960-1996 lever kvar och blivit ett svårt samhällsproblem. Våldet utövas av polis och militär, den organiserade brottsligheten och av ungdomsgäng. Mordfrekvensen är bland de högsta i världen. Omkring 5000 mord rapporterades 2012. Korruptionen är också mycket hög. Vi känner oss inte alls rädda och brottsproblemen är koncentrerad till de stora städerna. Ute på landsbygden där vi befinner oss är det helt annorlunda. 

6 milj människor bor i Guatemala city. Vulkanutbrott för tre dagar sedan medfört att inga flyg avgår. Detta gjorde också att det var färre människor i Tikal eftersom inga flyg kunde landa under flera dagar. 

Guatemala har 30 vulkaner varav 3 är aktiva. En av de aktiva ligger nära Guatemala City och var aktiv för några några sedan och spydde ut en massa aska som tvingade flygplatsen att stänga under flera dagar. Detta medförde att då inga flyg kunde landa var det mycket färre människor och vandrade i Tikal då vi var där. 

Hos maya-indianer (Qeqchi)

Bussen hade lite besvär vid en bro

Vi bodde i byn Aguacate

Köket till vänster

Vårt lilla krypin

Marcos gör i ordning en kokosnöt

Irene hjälper till och baka tortillas

Barnen gillar titta på bilder i ipaden

Ballonger gillar alla barn

På jakt efter iguaner 

Äntligen såg vi en iguan

Besök i skolan

Vi har köpt med lite presenter (salt, socker och mjöl) till våra Qeqchi indian familjer som vi skall bo hos i två nätter. Resan hit företog vi i en hyrd skolbuss på slingrande småvägar. Bussen hade lite svårt att komma över en bro så vi fick alla kliva av för att den skulle klara det. 

Vi bor hos Marcos och Teresa. De har fem döttrar och en grabb och sjutton barnbarn och ytterligare ett barnbarn på väg. Lite större familjer än vad vi är vana vid. Några av barnen bor nära honom och flera av barnbarnen träffade vi. De blev jätteglada för Irenes ballongerna och lekte med dem länge. 

All mat lagas i vedeldad spis och äts i köket. Vi bjöds på jättegod god mat med mycket grönsaker och fint kryddad. Vid vår rundvandring i byn träffade vi bla annat Marcos mamma som är 75 år dvs lika gammal som jag men såg betydligt äldre ut beroende främst på tufft och tungt arbete. 

Vi sover i eget hus, eget rum och säng. Själva sover de i hängmattor. Solen går sommartid ner ca kl 1900 och ca kl 1800 vintertid. Det finns elektricitet men man ligger sig tidigt runt 21 och stiger upp tidigt runt 0400-0500. Vi äter frukost kl 0700. 

I byn bor ca 400 personer och det finns fem olika kyrkor. Vi bor strax intill en och ikväll har de möte med bibelläsning och musik. Musiken tycker vi mest liknar dansmusik. De skall hålla på till kl 2000 så innan dess ingen sömn. 

Vi gjorde en vandring till floden för att titta på naturen och leta efter iguaner. Vår guide pekade ut flera men jag lyckades bara se en. Iguanerna äter löv och ligger och sover på trädgrenar och är mycket svåra att upptäcka. De jagas för sitt goda kött. 

Till skolan hade vi köpt lite pennor o skrivböcker som vi skänkte till rektorn. I skolan som är alldeles nybyggd undervisas från klass 1-6. Därefter får fortsätta i närmsta större ort dit man åker med buss. Skolan har 155 elever vara mer än hälften är flickor. Ca 25 elever i varje klass. 1-2:a och 3-4:a modellen använde man här. Vi fick gå runt och följa undervisningen. Denna eftermiddag var det engelsk lektioner i samtliga klasser. Man har skoluniform, pojkarna ljusgrön skjorta och svarta byxor, flickorna hembygsdräkter bestående av blus och kjol. 

Det var en mycket trevlig upplevelse att bo och dessa indianer och vi blev mycket väl mottagna. De lever verkligen ett annorlunda liv. Våra två två nätter hos dem kommer vi att komma ihåg länge. 

Punta Gorda - Belize

Här kommer Fyffes bananer

Beväpnade vakter överallt

Plastpåsar med kemikalier om bananstockem

I denna båt åkte vi drygt en timme

På väg

Framme i Belize

Tidig uppstigning för färden till Punta Gorda i Belize. Idag åkte vi i tre länder: Honduras till Puerto Barrios i Guatemala där vi tog en båt till Punta Gorda i Belize. Båtresan tog drygt en timma i en öppen båt och båten var snabb så man fick hålla i hatten. Soligt väder och lugn sjö. 

Längs vägen till Puerto Barrios finns stora palm- och bananodlingar. Bananstockarna är omslutna med blåa säckar som innehåller kemikalier för att skydda bananerna och tillse att de skördade gröna bananerna inte mognar innan de når tex Sverige. Det får nog bli ekologiska bananer i framtiden. 

En bananplanta producerar bananer efter nio månader, sedan hugger man ner den varefter den växer upp och producerar bananer igen om nio månader och så fortsätter det. 

De stora palmodlingarna förstör undervegetationen och tränger undan de vilda djuren som leder till problem i byar o städer. 

Koreanska företag driver stora klädfabriker i Centralamerika då lönerna är låga och man får stora skattesubventioner från regeringarna. 

Känns lite underligt och osäkert när man utanför affärer, banker bensinstationer mm och ser vakter beväpnade med hagelgevär. Beror på den högre brottsligheten och skall en avskräckande effekt. 

Vi provar alltid lokalt öl och i Belize heter det "Belikin" och smakar mycket gott. 

Några korta fakta om Belize: statsskick monarki, statschef är Storbritanniens drottning Elizabeth II. Invånare ca 324.000. Yta: ca 23.000 km2, Valuta: Belizisk dollar.